Ibland är det inte lätt att förklara för ett litet barn. Lille Zachris mitt barnbarn blev så rädd att han kröp upp i min famn. Som alla vet är det här ett svårt att förklarar för ett litet barn att i ett åskmoln samlas negativa i den nedre delen och positiva i den övre. När spänningsskillnaden mellan marken och molnet eller mellan molnets olika delar blir tillräckligt stor sker ett överslag och det bildas en gnista, blixten.
Åskdundret är ljudet som bildas vid den snabba upphettningen av luften nära blixtkanalen. Den snabba upphettningen leder till utvidgning av luften och en tryck-/ljudvåg bildas. Nära nedslaget hörs åskdundret som ett gevärsskott, men längre håll blir det mest de lägre, dovare ljudvågorna som når fram.
Ljuset från blixten rör sig med ljusets hastighet, 300 000 km/s, medan ljudet endast rör sig med ca 0,3 km/s, varför vi ser blixten innan vi hör ljudet.
Om man räknar antal sekunder från det du ser blixten till du hör dundret och delar det med tre så får du fram avståndet från blixten i kilometer.
Ända sedan Zachris var liten bebis har jag märk att Zachris reagerat på starka ljud. Första gången jag lade märke till starka ljud var på innebandyn då Olivers lag gjort mål blev han rädd och kramade mig hårt.
Nu skriker han och smäller med innebandyklubban själv då går det bra med höga ljud he he.
Tänk var roligt det är att vara Farfar.
Världens lyckligaste Farfar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar