Först blev jag lite förvånad eftersom jag visste att Bonny inte mått så bra nu på ett tag. Min son lider av Mulipel skleros oftas förkortat MS som är en sjukdom där inflammation ger skador på centrala nervsystemet. Men han är precis lika envis som sin far ställer upp i alla lägen. Thomas och Bonny har tränat de här grabbarna sedan många år tillbaka och har gjort stora framgångar med laget. Så jag kan förstå Bonny att han vill vara med nu när de är som bäst. Själv har jag följt när Oliver började spela som liten grabb och han har verkligen gjort stora framsteg, och det har hela laget med gjort. Många kanske undra förför det blev innebandy och inte ishockey. Svaret är att Ditte spelade innebandy när Bonny träffade sin älskade, en liten envis rackare på banan.
Zachris gilla all sport speciellt innebandy eftersom Oliver är hans stora idol och Niko.
Det började ju inte så bra ledarna Hade glömt att de skulle ha sitt reserv ställ med sig. Så laget drabbades en två minuters utvisning och var händer jo de gör mål 2.05 konstigt den utvisade hade de inte släppt in på banan från utvisningen.
Fabian kvitterade ganska omgående 2.33.
Oj oj Oliver stänker dit bollen intill stolpen och gissa vem som blev glad jo Zachris, han klappade de små händerna så hårt. Det lilla ansiktet sken av lycka vilken härlig syn, mamma Ditte skrek så högt att det slog lock i mina öron. Vilken tokig innebandy familj he he.
Det blev lite spännande i slutet efter haft en klar 5-1 ledning KIBS gått fatt till 5-4. Då kliver Linus in och gör 6-4 som blev segermålet.
Det blev en kul dag med barnbarn och får träffar min son Bonny och hoppas att det inte blir så långvarigt skov det kan vara allt från några månader till ett år har min son sagt.
Jag håller tummarna!
Sedan bar det iväg till Jössarinken för att förbereda J-20 kvalmatch mot Limhamn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar